Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Elina, 19 år

 

Det är helt enkelt länge sedan. Likören Galliano har sin historia. Personer från nittiotalet, den pensionerade lärarinnan, 1988. Ett uppblåst gående längs statisk fabrik. Kaffe och grädde, det är vinter. Svettiga tjecker, de spelar. Vid bordet är hon underhållande i luva. Påverkad under invasionens alla dagar. Vem hade trott oss, innan de själva såg? Och man såg henne med två skraltiga stridsvagnar. Jag vet ännu inte vad hon heter. Snön föll och jag har flyttat in, nära hennes källarvåning. Nu bor jag på vinden.

Prickar av snö som en spridd åskskur. Klumpiga prickar av det jag ångrar, det stod i tidningen, var vinklat och sant. Jag noterade honom som borta, musiken var bara skit... den har upphört många gånger. Att uppvakta kan vara en god idé och värt detta besvär. Katten satt hela tiden stilla i fåtöljen men kunde se skvallrets konturer framträda. Dåtid som skulle städa damm, eller göra det senare.

Make or break, ensam med...

Hon satt nu vid bordet som sagt. Man kan jämföra oss med fångar. I rummets mitt åt hon den största schnitzel, som det kallades här, och spagetti till nattens grogg. Och kärl med röda soppor och nudlar. Ett glas kristallklart vatten. Hon boxas på havsrestaurangen. Men du kan få se mer av havsrestaurangen i efterhand om du vill.

Jag låter henne prata så mycket när hon skickar sina bilder. Hon talade om hemlängtan dagligen, varje söndag. Jag minns inte ens vad det föreställde men att hon gjorde det för att verka inte helt ointresserad. Jag satt och lyssnade och så var jag hemma i din vrå. Jag var tjugo år yngre och begrep ingenting av att du gick iväg med personer av motsatt kön, på färjan, och såg det komma.

Det skrek till från jobbiga grannen, oväsen, slag i väggen, trots ingen musik. Våra kollegor hade ett dunkelt prat. Rumshytterna verkade upprepa vad vi tidigare hade sagt om denna skrämmande bostad. Ber om att bli sedd i den omgivningen, viljan fanns att "kåta upp" medresenärer - att han känner Vanja på kärleksfullt sätt. Hon sade att de enda man kunde lita på var sina släktingar, särskilt sin mor, som gjorde vad hon kunde.

På ett neutralt café när man trodde att allt hade blivit svart. Meningen med att seansen skulle uppgå i moln. Hennes sökande pärlsockerblick, orosblick. För den tjejen är det aldrig över. Hennes kloka ande lever vidare. (Fast jag är säker på att hon har lämnat mig). Ingen ska längre kunna väckas ur sin sömn.

Bara ta emot nattliga kramar från Vanja.

Vänliga blickar botade förövar-härkäs skratt som hycklade och tystnade. Han som jagades ut när han inte längre törs. Han är hos Evana och nittonåriga Elina. Hon ringer honom och tar emot kalla kulor. Evana kramar honom hela natten, med sin telefonlinje öppen. Stationen går till nation. Jag speglas i henne som en dröm.

 




Prosa (Roman) av Mattias Holmström
Läst 356 gånger
Publicerad 2017-04-21 17:47



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mattias Holmström
Mattias Holmström