Så fort jag börjar tro att du är god innnerst inne så river du allt.
Du ville bara ha min kropp.
Och kan jag inte längre stilla dina behov så är jag värdelös för dig.

Det kändes som att jag förlorade en bit av mig själv när du försvann.
För hur dåliga vi än var för varandra så ägde du ändå en del av min själ och mitt hjärta. Och du borde inte ha haft makten att krossa mig så, men den sorliga sanningen är att jag är den som gav dig den makten.

Och nu har jag inte längre något nattsällskap som kan hålla mig sällskap i vinets dimma, ingen att kolla på dansvideor med och ingen att drömma tillbaka till den enkla tiden.
För du var min enkla tid.
Jag har gett dig så oändligt många nya chanser. Jag har så många gånger försvarat dig inför andra, Sagt att du kan vara den bra och fina personen som du en gång var.
Och varenda gång så får jag äta upp mina egna ord några dagar senare.

Men det är slut med det nu.
Du får inga fler chanser.
Jag vill inte ens att du ska finnas i min kropp.
Men lik förbannat så ska mitt hjärta slå lite fortare när ditt ansikte tar sig in under mina ögonlock.