Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

MÅ DE HATA, BLOTT DE FRUKTA

Idag ska familjen på utflykt. Närmare bestämt till Kanalbanken. Där ska vi alla hjälpas åt att tvätta och putsa familjens bil, en grå fyradörrars Morris minor. Matsäck ska också tas med.  Idag ska vi framstå som en helt normal och vanlig familj.

Vi packar in oss, fyra barn av varierande storlek, i baksätet. Trångt blir det. Styvfar tar plats bakom ratten. Matsäck och biltvättgrejor läggs i bagageutrymmet. Styvfar tycker att vår innekatt Ester också ska följa med på utflykten. Ester får sitta i framsätet i mammas knä.

Väl framme vid Kanalbanken, plockas filtar, matsäck och biltvättsgrejor fram. Katten förankras i ett långt snöre runt ett träd och går runt och sniffar på alla goda dofter. Solen lyser. Inte moln på himlen. Inte inombords heller. För en gångs skull.

Först tvättas bilen med vatten hämtat ur kanalen. Sedan torkas den och putsas med bilvax. Allt går smidigt när alla hjälps åt. Filtarna breds ut på gräset och matsäcken plockas fram och avnjutes i god sämja. Inga åskmoln syns till.

Snart packas allt ihop. Och färden hem påbörjas. Bilen glänser som putsat silver. Katten Ester vill inte alls åka hem. Hon har fått smak på utelivet. Ester slingrar sig ur mammas knä. Klättrar ner under framsätet. Där sätter hon sig och bajsar och kissar, som i ren protest.

Styvfar förvandlas till ett åskmoln. Håller krampaktigt i ratten hela vägen hem. Vi barn sitter tysta som möss. Vad ska hända när vi kommer hem. Vi anar det värsta. Antingen får mamma stryk eller också katten.

När vi parkerat får vi barn plocka ur all packning ur bagaget. Styvfar sliter ut katten i nackskinnet. Marscherar in i lägenheten. Direkt in i badrummet. Där sätter han på duschen, med kallvatten. Håller Ester i ett stadigt grepp och duschar henne medan hon förtvivlat jamar. Samtidigt skriker han att hon minsann ska lära sig att inte skita och pissa i bilen.

Mamma är ute vid bilen för att städa upp Esters skuld. Vi barn har satt oss i köket. Vågar inte gråta eller prata. Vi bara lyssnar till Esters hemska jamande. Fast vi är barn vet vi att man inte kan uppfostra en katt med kallt vatten.

Inom mig växer den svarta bollen av hat. Och rädslan skriker ordlöst efter någon, som aldrig finns.




Prosa av Elisabeth Nilsson VIP
Läst 514 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2017-05-11 16:05



Bookmark and Share


  Gunnar Hilén VIP
Texten är bra men jag undrar lite över kommentarerna....det finns massor med människobarn, även bland poeterna, som blivit lika och mångdubbelt värre behandlade av mammor, pappor och andra....reaktionerna inte avmätta efter det faktum
2017-05-15

    Dan Myrbeck
Svarta minnen skickligt
berättade.
2017-05-12

    ej medlem längre
otroligt starka rader, man kan inte värja sig mot texten, och det är inte meningen heller, den känns ut i hårrötterna - applåderna är själskrivna!
2017-05-12

  KattenKin VIP
Oj vilket slut på en dag som var fin på en nervigt yta! Liksom ändå väntat. Stackars alla som måste uthärda! Behandlas som om de inte var värda någon liten lycka eller åtminstone lugn och ro.
2017-05-12

    ej medlem längre
Du skriver förtrollande bra. Jag tänker på hur förfärligt många egocentriska och självutnämnda "Gudar" det finns, som verkar tro att alla andra människor och levande varelser enbart är rekvisita för att förhärliga och framhäva dem. Var får de sådana, totalt dysfunktionella idéer ifrån, månntro?
2017-05-11

    ej medlem längre
Blir så tagen av din berättelse att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva. Människor med sånt humör som styvfadern har skrämmer mig väldigt mycket.
Du är en fantastisk berättare, helt klart!
2017-05-11

  DavidM VIP
Stark historia. Kraftfull stil i sättet den berättas. Riktigt bra.
2017-05-11

  ULJO
Fruktansvärt
2017-05-11

    Sefarge VIP
Kanske är djuret bara en symbol
För makten att visa lydnad
Det vete katten?
Bra skrivet!


2017-05-11

  Marita Ohlquist VIP
Hur ond kan en människa bli, tänker jag, och kan de sova gott om natten.
2017-05-11

  Rise Little One
Oj katt är ju katt, de kan aldrig bete sig som människa och tvärtom. Gillar din berättelsens teknik, kort och koncis men kraftfull...den sista meningen är bäst "Och rädslan skriker ordlöst efter någon, som aldrig finns."
2017-05-11

    ej medlem längre
Skakande ord. Känner ondskan som bor i den hemska handlingen.
2017-05-11
  > Nästa text
< Föregående

Elisabeth Nilsson VIP