Att dö lite grann.
Att vakna en dag, med livslinjen kapad.
Stympad.
Framtiden i kaos.

Uppvaknande.
Se misstag, klart i vitögat.
Se verkligheten, med ångest.
Förneka skärpan, in i blurr.

Att älska, är mod.
Inget så fruktansvärt, som när kärleken är slut.
Gamarna cirkulerar, söker mat.
Ger dem ingen.
svart information, skapar hat.

Från värmen, ut i kylan.
Står, i stormens öga.
Ser kaoset rasa omkring.
...Det spända lugnet där jag står...
Ett känslomässigt vaccum.

Reser konstant, över minnenas hav.
Ser våra minnen, förlisa och försvinna i djupet.
Svarta minnen, dominerar nu mitt hav...
...De är få, och skapas i nuet.

En del av mig, saknas i evigheten.
Du fattas mig mitt hjärta, min själ.
Sköt i luften, utan tanke på konsekvens.
...En kula, träffade dig i hjärtat.
Visste inte, att den kunde träffa dig.

Tomhet av kaos.
Ordningen är död.
Bara destruktivt, ingenting.
...När man är död, lite grann...

...Den dagen, då dödens käftar... Åt oss till hälften...
Med Halv själ, halvt hjärta
Fumlar i mörkret...
Söker ditt slocknade ljus, för evigt i mitt tomma skal.