Hösten var svår
Vintern alltför kall och hård

Själv har jag känt mig
mogen för mer intensiv vård

Trots åren som går
känslan jag en gång
trodde att jag fann
alltmer tynade bort
och försvann

färgerna tog aldrig slut
de tonade blott omärkligt ut
till den gråskala de redan tidigare
en gång haft förut

Känner mig trött
sliten och lite kantstött

Att säga att jag mår fördjävligt
känns dock lite för utnött

om än det stundtals är sant
men inte alltid
om än det under senare år
varit så lite oftare än blott bara ibland

Såren må ha infekterats lite mer
och definitivt blivit fler

Kände solens värmande strålar igår
släckas ut av en isande kall vind
mot min tårstänkta kind

Väcktes ur min vinterdvala
med ett alltför hastigt ryck
när insikten sköljde över
och in genom hela mig

Årstidernas variationer
jämnar ut sig över tiden
så ock i livet
som är oss unikt givet

Gårdagen må ha varit svår
men idag skiner åter solen
snön tinar bort
och vintern känns plötsligt
sinnligt kort

Imorgon tonar gråskalan ut
färgerna återvänder
liksom värmen

känslorna
hoppet
kärleken
och innerligt sinnliga leenden

som når ända fram
och berör

Det är Vår!

Något att vara tacksam för ...