jag minns att

hon spelade då tvärflöjt var det

visst visst men nej

det kan jag nog inte minnas

egentligen

trodde jag väl bara

spelade hon fagott eller var

det ändå klarinett?

men jag minns hennes ögon

de var så djupa och så

blänksvarta

då hon satt mitt emot mig

på den andra sidan

av det utdragna köksbordet

bordet bordet bordet

så kunde man spegla sig i dem

i hennes pupiller

de brann men jag var redan borta

borta nu

den tiden på dagen

jag alltid faller då tomheten bländar

finns du inte

vad gör jag här om natten

varför jag

allting blir vitt just nu

vinden piskar iskall snö mot ansikte

stelt av köld och

gå inte ifrån mig nu igen

lämna mig bara ensam här på fjärden

den brister och jag

måste få sova sova sova

släppa loss nu bara packningen

och spox

lägga mig ner på den vårblöta isen

att sova bort tiden tiden

hela tiden

den galet galnare tiden

skall jag sova

och bara drömma om oss

oss oss oss

-

och som då de tysta skriken

tystnade tyst