Hon går dit ännu en gång
Hem till honom
Han som är oförmögen att älska

Hon är alltid villig
Inte han

Gatulamporna avslöjar henne
Självföraktet som bränner inombords
Fintrosorna på en tisdag

Alla ser hennes trånande
Ingen ser hur hon självdör

Tuggummit som tuggas frenetiskt
Självbilden som kastas mellan mobilskärm och näthinna
Den berusade förhoppningen slår till igen

Kanske är det just ikväll det händer
Att den fåordiga dialogen får en mening

Hon ler, hoppas och småspringer
Han spelar FIFA och knäcker fingrarna utan större entusiasm
Hon hoppas på att få komma in under

Hjärtat slår dubbla slag på hans gata
In genom porten, två trappor upp
Hon stannar på första våningen och samlar sig

Han öppnar, är trött och föreslår en annan kväll
Hon står i fintrosor och nickar instämmande

Hon låtsas och ler
Han låtsas men ser
Besvikelsen och skammen som snart ätit sig igenom