Tappade orden.
Mitt i skymningen försvann de.
Rann liksom genom mina fingrar.
Lämnade efter sig ett tyst radavstånd, som kanske sa allt..
Nu sitter jag, mitt i djupaste natten.
Sökande efter min ventil, min känslor, mina ord.
Mina flyktiga penseldrag fyllda med min sanning.
Ge mig tillbaka vad som en gång var mitt.
För natten är mörk och full av rädslor.