tänk att kunna svänga av den stora

trafikerade vägen

ta en mindre

börja söka efter det som en gång var

stigen

stigen som jag så ofta gick som barn

och tonåring

stigen med den mjuka mossan

träden

tallar granar och någon enstaka björk

sista gången jag gjorde det

var för ett par år sedan

innan jag sålde bilen

då synen började bli sämre

jag minns hur jag letade

inget var sig likt

mycket hade förändrats

många träd var borta

till slut hittade jag stigen

parkerade bilen

tog min ryggsäck och stavar

började gå mot det håll

jag trodde tjärnen och den gala stugan

fanns

jag gick och gick

lyssnade till fåglarnas konserter

hörde hur det knakade

någonstans framför mig

undrade vad det var för djur

eller var det en människa

som gjorde som jag

vandrade i skogen

långt från allfarvägen

såi en glänta

anade jag tjärnen

stugan skymtade lite till höger

allt var som jag mindes det

för mer än fyrtioår sedan

så stod jag där invid tjärnen

mindes mina barndoms utflykter med cykeln

bryggan låg kvar

den såg gisten och grå ut

jag tordes inte gå ut på den

satte mig i gräset

drack kaffe ur termosen jag hade med mig

en smörgås med ost hade jag också

att tugga på

det var lugnt och fridfullt

såg på den gamla stugan

det verkade som ingen brydde sig om den

taket hade börjat rasa in

verandan hade börjat ge med sig

jag tänkte att det inte fanns någon

som längre tog hand om den

synd

platsen är så fridfull

den ger en stressad människa lugn och ro

om man då inte blir rädd

när det knakar i buskarna bakom stugan

ett rådjur tittar fram

ser på mig

sen springer sin väg

det blir dags för mig

att återvända till bilen

ta mig på den stora trafikerade vägen

känner att den här platsen

som en gång var min hemlighet

fortfarande är det

här skulle jag kunna bo

ha mitt hem under vår och sommar

anits 28 maj 2017