Jag siktar din längtan i galaxernas röst
Men trevar när världsalltet
viskar om tro
I människans skönhet
jag finner min tröst
Och låter Andromedas rosor frodas och gro
Vi seglar på galaxernas molnfria hav
Där planeterna
svävar utan moln eller namn
Förgänglighetens bitterhet
vet vi ingenting av
När vi seglar utan horisont
eller
hamn
Öar av stjärnkluster vilar vi på
Medan världsrymdens vågor
söver oss lugnt
Visioner av Aldebaran drömmer vi då
När synen av kosmos väger oss tungt

Hur skall vi odla vår lycka
på galaxernas fält
När kometerna fryser
av vakuumets svält?