Det är inte varje dag en romanfigur bjuder sin skapare på kaffe.

Medan Ellen pysslar med espressobryggaren rådbråkar Theodor sin hjärna på jakt efter ett passande sätt att nalkas temat. Boken ligger som en osäkrad handgranat på vardagsrumsbordet, men han förmår inte tiga. En ynka ledtråd kan lösa skrivkrampen. „Hur mår dina föräldrar?“ kläcker han ur sig och tar en spelat nonchalant klunk av sin espresso. Det blir med ens onaturligt tyst och när Theodor förstulet höjer blicken från sin kopp ser han bestört att hon gråter.

Det är i det ögonblicket som han förstår att hon är på riktigt.