Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ja Jösses Flickor

De trodde jag var galen men jag var bara ännu en kvinna som fått nog.
Jag tänker inte säga ordet, ni vet vad jag menar.
Det handlar inte om kärlek eller drömmar utan om lite jävla upprättelse.
De klampar in med sina smutsiga skor i ens liv och anpassningen börjar.
Upphör med självrespekt börjar med självbedrägeri.
Och jag tycker inte synd om, inte alls. Det handlar om något större.
Jag förpestas av den kuvade positionen, av den tacksamhet som ska till.
"Feminism är en sjukdom" skrev en från Gävle.
Jag behöver inte utmärka kön, men det får för fan vara nog nu.
Bitterhet hör inte hit, kamp gör.
Såg en dokumentär på Netflix om sexrobotar, den nya kvinnan som aldrig avvisar eller säger nej. Åh så praktiskt, för dig som vill nyttja henne i ställningar ingen av mänsklig sort hade med njutning upplevt. Den avhumaniserade nya kvinnan borde rubriken varit. De frågar om kvinnor känner sig hotade, inte alls skulle jag svarat. De får väl hålla på bäst de vill medan vi går framåt med fanan högt och stenåldern kan få återfödas för vissa. Det sätts upp en slutproduktion på Teaterhögskolan i Göteborg- Vita män våldtar. Mejlboxen översvämmas av hot och kränkningar från män, vita män. Den stackars regissören ville bara förklara för världen att det inte handlar om var du kommer ifrån, utan vilka handlingar du gör. Vad är det som är så svårt att förstå? Jag går inte och blir kränkt så fort det sätts upp en teaterpjäs om kvinnor i beroendeposition, som horor eller hysteriska. Den bilden florerar hela tiden framför mig. Jag försöker inte proklamera, utan agera. Det finns inte tid att ligga på latsidan och beklaga sig, jag gör antagligen ingen skillnad när jag skriver det här men jag gör åtminstone någonting. Det finns inte tid att stå bakom, i skymundan, på sidan, gömd. Världen styrs av maktgalna svin, men vem säger att det måste vara så? Jag tänker göra allt för att förändra, och om jag hade den där dottern skulle jag lära henne att aldrig böja nacken. Det finns ingen som har lust att stå på barrikader och försöka överrösta en massa av ignorans, men det har kommit till den gränsen. Den 5 maj 1917, potatis eller näven. Tänk så mycket mod. Jag säger bara ja jösses flickor, kampen fortsätter, för snart hundra år sedan fick vi rösträtt och nu är det dags att ta kommando.




Fri vers (Fri form) av A.Fredrika
Läst 341 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2017-05-29 21:05



Bookmark and Share


  S.A.I. Steve Lando
mycket bra anfört

ni bör absolut ta kommandot
o vi bör heja på!
2018-04-03

    ej medlem längre
böj inte nacken för nåt maktgalet mulligt manssvin. never in your foot, babe. du öär skön att se på ochhar ordet i din hand.
2017-05-30
  > Nästa text
< Föregående

A.Fredrika
A.Fredrika