I elden såg jag en vitskimrande ängel, hon satt på huk med en kristallkula i handen, på en tron av tre bronstigrar. Elden slickade runt om där hon satt oberörd med kulan i handen. Jag såg in i kulan då fåglar började kvittra. I den såg jag ett stort dimmigt berg över vilkets högsta klippor rörde sig långsamt, ett lika stort vattenfall. likt en magnet med okänd lag, det var nu dit jag skulle. Jag packade ihop mina få saker på jordbruket ett par dagar senare och satt inom kort på en buss mot nordöst. Biljetten betalades av en Kines som plockat upp mig längs vägen. En vänligt typ som introducerat mig för hans familj och som bjöd på både mat och kinesisk teläsning. Detta var den första hinduistiska kinesen jag träffat och Malaysia verkar då ha allt i dold besparing. Han pratade drömmande om en plats i djungeln långt bort från den stressiga stadsverkligheten, en plats för riktiga yogis sa han.

Jag kom först till Kota Bharu där minareterna sträckte sig mot skyn i sitt egna hav av böneutrop. Sovandes på en av bussplatserna under medtaget myggnät, så blev jag till frukost inbjuden på det typiska roti-brödet. Utan någon större avsatt tid i staden så satt jag till eftermiddag på ytterligare en buss mot inlandet och djungeln . För den där platsen som på riktigt hade postadressen 18000 var ännu ej nådd. Jag hade en gång läst att Buddhan sa att när man hör någon prata om universum så ska man istället höra 18000 Buddhaländer. Så den här gången tindrande predestinationens förunderliga siffror lugnt i mitt sinne.

Jag hoppade av mitt ute i ingenstans och prövade mig fram med liftande igen tills jag nåväl kom till botten av ett stort vattenfall. Det fanns en liten restaurang vid botten av berget och en man pekade ut en stig till sidan om fallet som i sin tur pekade rakt uppåt. -Följ den här vägen i tre timmar så kommer du till ett läger! Jag vandrade vidare uppför berget bland fågelljud och dånande vatten. Fukten klibbade som bekant likt en tjock handkräm samtidigt som myggen berättade en lika outhärdlig historia om den tropiska södern. Efter någon timme försvann myggen och svala vindar sjöng plötsligt bland bambuträden. I en liten öppning såg jag en mer plötsligt ut genom trädkronornas tak och som på en tempelmålning uppenbarade sig dalar och moln bort mot horisonten. Jag drack ur en flaska vatten och såg ut över den rikaste av regnskogar.

Efter en kort paus fortsatte jag uppåt och skogen blev allt tätare tills jag möte en grupp av det tidigare gerillakrigets söner som var ute på marsch. -Du har gått fel. sa en av dem leende med en cigg rullad av palm blad i munnen. -Du ska en timme åt vårat håll så kommer du till basen! sa en av de andra -Du kan följa med oss. sa den tredje och jag rättade in mig i ledet. När vi kom fram till ett av de högre vattenfallen så uppenbarade sig ett läger i skogen med små hyddor runt om kring. Rebellerna ordnade upp en eld i det stora öppna köket som var inkvarterad under en stor presenning som hängde i luften. Vi åt klibbigt ris med händerna och nyfångad fisk från en av källorna under fallet. Vi drack varmt te med kondenserad mjölk långt in på kvällen och alla ville höra om min historia efter de berättat om deras veckolånga marsch bland de olika närliggande bergstopparna. -Du ser ut som Kurt Cobain! sa en äldre man utan tänder som hette Jaah och skrattade åt mitt blonda hår.Under stjärnorna och den nästan fulla månen så fick jag senare en hydda att bo i. Med min sovsäck på en gammal madrass låg jag tyst och lyssnade till regnskogens alla insekter.

Några kvällar efter den första natten hörde jag två pantrar som slogs utanför hyddorna och stora piggsvin kom och röjde runt i våran disk. Uppe i basen så drack och åt vi tillsammans. Vi hög ved och underhöll eldar av hopkrattade löv. Jag byggde en brödugn av lera,strå och sand som blev till terrakotta. Det hängde hängmattor lite var stans som man kunde slumra i tillsammans med en marxistisk bok. Sent en natt då månen var ny kom en man upp med en påse Kratomblad som blev till en fantastisk medicinbrygd. Man blev pratglad och lättroad, vi satt och garvade år vårat eget filosoferade under stjärnorna på en öppning av stenbumlingar som låg mitt i vattenfallet. När helst man slutade prata blev man trött och snarkade ihop ett litet tag. När det började regna så kom blixtforsar som täckte stenarna i vatten och små bäckar började rinna fram runt om i lägret, vi satt aldrig kvar nära fallet då det regnade, inte ens när vi drack Kratom.

En natt när jag låg och lyssnade på det fallande vattnet som spelade den eviga sångens sånger i en lika evig sensommar så upptäckte jag en stor pytonorm som låg slingrad i ringar i taket! En stor djungelråtta gick fram på en av bjälkarna rakt emot den stora ormen. Ormen var tydligen inte hungrig och försökte med huvudet peta bort råttan som närmade sig gång på gång. Jag hämtade en av de andra killarna och vi försökte slänga ut ormen i skogen med en räfsa men den bestämde sig för att gå tillbaka emot oss och ficklampan, gång på gång likt råttan.

Jag åt och levde i i djungeln tre månvarv innan jag hade en till vision med ängeln i elden som den här gången exploderade i ett moln av eldflugor. Då eldflugorna skingrades likt ledstjärnor ut över djungelns alla stigar och upp längsmed trädens tjocka stammar, så uppenbarade sig en hydda i bambu, steg för steg. Efter den instruktiva meditationen införskaffade jag en machete,en skruvmejsel och en stor burk skruvar innan jag började hugga ner bambu i en vecka. När stammarna en efter en låg framför mig i denna tropiska brädgård kom uppdraget att då verkligen bygga en hydda. Gammal pressningen från en av de hus som hade fallit ihop under regnskogens regn och förruttnelse blev till ett nytt tak. De blev en stor hydda med två sovplatser och en eldstad i mitten.

Elden hölls vid liv i hyddan i ytterligare tre månader innan jag begav mig ned för berget. Under den tiden han jag träffa några kambodjanska svampplockare som letade efter ett speciellt träd som man kunde göra rökelser av. Trädet var värt sin vikt i guld för hen som lyckades smuggla det till Japan och vi gick ut några gånger på jakt i den stora skogen. Jaah hjälpte mig att hitta viktiga rötter och vi satt många kvällar med te och tittade på stjärnorna tillsammans. Jag fick följa med till hans hemstad där vi åt svamp-bbq i jordnötssås och såg på alla lastbilar som åkte mot Thailand med skövlad regnskog. Efter några spliffs och nätter i hans föräldrar hus så åkte jag tillbaka till Kota Bharu där jag fick bo och arbeta i en av kamraternas tavärna.

Jag bäddade lakan och städade rummen och gick till stadens stora bibliotek för att läsa tills jag plötsligt fick Denguefeber. I flera veckor låg jag med natterror och mardrömmar under dropp på sjukhuset. Febern brände med starka färger inför mitt inre och det kändes som maskar kröp runt i min kropp. Efter tre veckor med febern så började min hud att flagna på olika ställen och jag kunde börja drömma normalt igen.

Mitt medvetande färdades tillbaka i tiden till Korea, Japan och Taiwan där jag jobbat på bondgårdarna innan jag kom till Malaysia. Minnena om det naturliga jordbrukandet höll mig motiverad i sjuksängen och det följande är en 'tripp rapport' på Ayahuasca som jag förberedde på ett av bruken tillsammans med en gammal vis nunna på 70år.

UNDER THE INFLUENCE OF ACACIA CONFUSA EXPERIENTIAL REPORT (Experiment Nr 1) 72gram Raw Bark 250ml liquid extract (HALF WAS CONSUMED) 2880mg N-methyltryptamine, 720mg N,N-dimethyltryptamine 440gram Passiflora leaf 500ml Extract (Bottle 250ml third of a bottle was consumed) 440mg beta-Carbolines (Experiment Nr 2) 130gram Raw Bark 250ml liquid extract (HALF WAS CONSUMED) 2880mg N-methyltryptamine, 720mg N,N-dimethyltryptamine 440gram Passiflora leaf 500ml Extract (Bottle 250ml third of a bottle was consumed) 440mg beta-Carbolines (Experiment Nr 3) 180gram Raw Bark 250ml liquid extract (HALF WAS CONSUMED) 2880mg N-methyltryptamine, 720mg N,N-dimethyltryptamine 440gram Passiflora leaf 500ml Extract (Bottle 250ml third of a bottle was consumed) 440mg beta-Carbolines

Experiment Nr I: The first experiment was carried out with the lifted spirit free of expectation. Having contacted a local medicine supplier in the form of an old woman, I sat of for the rainforest. Lush green trees covered all side of the flowing river with water so clean you could barely see it. After consuming the plantbased medicine a formal seated session of Yoga followed. One knows that all myriad thoughts and things will soon come knocking on the doors of perception, there is a tingling nervousness that saturates the entire being. It cannot be explained, it hits like a flash from a clear blue sky, again and again. Sitting there perception is altered until the spacious presence of mountains is the main subject of inquiry. Thoughts do not follow in a recognisable fashion yet the mind's power to recognize itself is revealed and with that one is relieved of all anxiety. How is this to be compared to anything if it is uncomparable. Discriminatory thoughts holds one back so I must turn crazy.

But even in crazy there is reason. I am exposed to conversation upon conversation regarding the whereabouts to truth. Sometimes i speak these conversations out loud, sometimes they are done in the silent realm of the mind with the flow of visions. These beings are talking to each other. Now, can you spell schizophrenia, is what they want to know. Visions is often an important part of these yoga practices even when not being on any substance. The difference I can tell is that all the methods of conveying a message have become more profound and i partake in my own life with a greater interest and with greater confidence, the medical gaze has been replaced with the ear of the analyst. Rather than seeing being believing i know hear things i wouldn't believe.

To sail to the far side of the world. These organic thoughts, ecologically shaped neurotransmitters, crafted by the trees them self comes and goes, ebb and flow. Touch upon it there is nothing to show, leaving it be there is nothing to deny.

Notes on experiment:
Last time the peaked platou lasted for about 3 hours ontake was a swift 20 minutes of nausea that was easily reduced by supplements of crystallized ginger. The comedown was heavy with fatigue and lack of energy yet incapability to properly fall asleep. The following days bore trace of quite severe mood swings. During this low time a realisation dawned on the mind. Universal suffering is the most effective form of acid, slowly dissolving all fences of the mind

Experiment Nr III

The third experiment was carried out about two week after the first, this time accompanied by a female partner. A scenic spot was found further into the rainforest. Twenty meters of falling, cold, clear water. Surrounded by nothing but sunlight and the green citadels of earth. Even though the first experiment was carried out holding the intention of leaving contemporary society behind altogether this third experiment became the most frightening. The variables involved for creating a profound altered state of mind are vast indeed. To mention a few, the yogic experience of already having recognized the mind thoroughly through seated practice has to be somewhat achieved. In order to sense the change in what i would describe as “habitual thought wheels”. Other things to take into consideration is of course the ratio and amount of DMT and MAOi´s. The amount of time spent contemplating the trees which has been used for the medicine will change perhaps not the physiological effects but surely the psychological sense of security as you dive in to the unknown.

Buddha mind is creative mind and you will and perhaps already have been amazed at its wondrous ability to create illusions that later perishes like the dew drops in damp fog. At one point into the trip it occurred to me that it had been almost an hour without I having a single previously recognised thought. It was simply put as if the trees were thinking for me. With a voice bearing female characteristics I was brought once again to the shores of my own sanity. Behaving crazy is freeing, to cast of the bonds of socialization is to cast of the bonds of socialization.

Through the purity of fire we can see the reason in the confusion of the bardos. Being utterly helpless in my own mind, amidst all my clinging. Clinging to explanation, clinging to why and how. I reached a point of peace that uttered it self with the following phrase. “It doesnt matter if I do not exist, as long as the Buddha ,which I was, where and will be, continues to be about in a noble immortal memory” If there is a password to the colossal citadels of the sambhogakaya it must be Akasha (Acacia).