Du var alltid välkommen
Jag kunde aldrig säga nej
Du var mitt blod och ansvar
Dina känslor blev mina
Jag gav och vattnade din själ för att du skulle le igen
Jag vill se dig blomstra så som bara du kan
Men dina ögon var blöta
Tårar rann ner längst din kind och landade på min
Jag går inte härifrån innan de torkat
Famnen alltid lika varm och händerna mjuka
Jag somnar inte fören jag vet att du sover
Min skyldighet att lova att allt blir bra igen
Jag som liten du som stor
Du som aldrig fått tröst
Det lilla jag visste om tröst hoppas jag att du fick med dig