Vinter.
En som saknad redan
efter afton och kväll i familjens hägn,
som samlad framför
en värmande brasa tänd
och mätt av risgryns gröt.

Sommar.
Som ängens alla blommor,
en häst som löper långt i hagen,
solen på himlen,
ystra fåglars sång och röster,
hettande kinder och barn som leker
att de flyger likt drakar i vinden
med utbredda armar till flykt.

Höst.
En mor dör bland färgade löv och blad
som inte längre förmår förse
naturen med blod,
en farfar som bortrest är
likt fallna stammar i skogen
efter stormens framfart,
som med våld får världen att dö
i ett fyrverkeri långt före nyårets gravöl.

Vår.
En hoppgivande famn öppnar sig
med hopp om livet
i som förälskelsens knopp
och väl sakta trevande värme,
som på nytt väckta löften
om förnyelse och något att vurma för,
som fåglars flygande
och rikt rörande,
glidande och skyddade tillvaro.