Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Att ha ångest varje dag, som kommer och verkar vilja strypa ens flöde av liv, kan upplevas ungefär så här. Det här är bara ett av många sätt att beskriva. Petra lånar min röst här. Hon äger en sådan laddning bara genom att finnas där.


Petras skräckfyllda upplevelse






När jag befinner mig i
den allra värsta av ångest
då känns det
som att allt skall ta slut.

Jag bara faller skrikande
nerför ett berg
utan varje möjlighet
att hejda mitt fall.

Men jag skriker
utan att ge röst
åt smärtan.

Det ordlösa ropet
ekar inombords
istället för att höras utåt.

Rätt vad det är
efter en timme eller flera
då sjunker det undan

som vore det en huvudvärk, en migrän
som släpper sitt grepp
om huvudet och själen.

Den formliga näven som höll hjärtat
i ett strypgrepp
ger med sig och slinker undan.
Själen tar in dagen och ljuset.

Det är som om solen plötsligt
hittar in i ens jag
och vägleder till smärtfrihet.

Vägleder in
i hoppets varma gemenskap.
Gör att jag känner
jag är inte ensam.

Från ingenstans plötsligt
kommer glädjen glidande
och lägger sig som en varm
och ömsint filt över hela mitt jag.

Då är jag fri igen att leva.
Då kan jag vara din vän igen
och visa att jag bryr mig.

Bjuda dig min hand
eller som bjuda upp
till stilla hjärtats dans.




Fri vers (Fri form) av lodjuret/seglare VIP
Läst 237 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2017-06-05 10:12



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP