gruset knastrade under mina fötter där jag sakta tog mig fram.
skadad med stora hål i min rustning.
mina tänder skakade av kölden och jag flåsade ansträngt.
framför mig låg vägen lång och ödslig.

mot mitt mål där bortom jag sträva.
utan att veta min väg.
fortsätt.

åskan dånade långt där bakom mig, doften av regn som närmade sig.
jag försökte öka farten, försökte hitta ett skydd.

jag är en soldat iförd en trasig rustning.
där jag faller omkull.
samtidigt som regnet kommer ikapp med blixtrar och dunder.

min rustning är inte av titan och mitt hjärta är inte av sten.
jag är sårbar.
skadad.