jag är nästan 80 och utan hår
du trampar på mina tår
det går inte att någonsin förstå
hur du orkar lyfta mig upp i det blå

och mitt löshår blåser i vinden
när du klappar mig på kinden
jag skiner upp som en sol
snurrar i dansen min vida kjol

se, jag är inte så granner
mager om bena o danner
o tänderna är nåra o de är lösa
namnet fula Märta fick jag som tösa

men, om du mig vilja hålla kär
så tackar jag o niger, så här
för du är också ful o lytt
o jag kan inte få dig utbytt

så jag får tacka ödjmukt o ta emot
det som bjuds fast det är tvärtemot
än vad jag skulle mig önska
tur jag är gammal o lider av glömska