Karatemästaren Xiu-Tsan-Piung
har flyttat in i min kropp
där pucklar han på med kraftiga slag
mot vekryggen, mellangärdet och mina armar
där sköljer han sin smutsiga byk
bland magsafter och saliv

Hans specialintresse är insidan av öronen
där förstorar han ljudet av slagsmål
sirener, höga skrik på hjälp
eller nattliga telefonsignaler

Jag försöker blidka honom med god mat, vin eller öl
gemenskap i glada vänners lag
kärlek, sex eller meditation
friskis, promenader eller helger på spa

Men han blir aldrig nöjd
så fort det blir stilla
så vaknar han till och börjar slå och slå
tills jag stupar av trötthet

Xiu-Tsan-Piung är kompis med min son
som lever hemlös i världen
Xiu-Tsan-Piung är hans förtvivlade rop
Xiu-Tsan-Piung förstår när ingen lyssnar

Xiu-Tsan-Piung finns det något hopp
för dig och mig
måste jag dö
för att du skall kunna flytta
eller måste min son dö
för att du skall kunna dö