Det var ej i mitt manuskript, att ligga
sommarens höjdpunkt i sjukbädd!
Hade lycka,
väder var ej de bästa,
genom mitt rums fönster, ibland
himlen grå nästan svart, ibland
på natten tyckte se diamanter i skyn.

Mitt hjärta är trött, det slår på lånad tid!
Tittar ut, ser sommaräng,
fjärilars dans, gult maskrosfält
sommarn är störtskön i sin prydnad,
stämningen går rätt i mitt hjärta.
Aspar har nya löv, i dallring,
tycker om asp som aldrig tystnar!

Förutom åldringens besvär
är mitt bröst fyllt av längtan.
Har ej varit fjättrad vid sängen
på midsommar, tanken är främmande,
skulle hellre ligga på strand, se hur
dimma vid magisk gryning
bygger bro till himlen mot soluppgång!

Tidig morgon i diset har något spöklikt,
på ett vänligt sätt,
himlen sträcker sig högre än havets djup.
Min vår var virrvarr, nu vandrar jag
i minnenas galleri, ibland
denna vår , hade fyllda ögon
min själ slets nästan sönder i bitar,
av saknad, längtan och sorg

Igår morse i dotterns trädgård,
natten hade gått mot dagen,
illröda vallmor öppnade i blom.
Hade nästan ej sovit en blund,
drömde om sensommarnatt
under månens silverljus, ombord
på blå glittrande sjö som dina ögon.

Somnade värme i min själ,
njöt i fulla drag av skogsdofter och
alla andra möjliga
sommarens essenser!
Jag lyckades,
min kropp vilade i sjukbädd,
men patienten svävade
i frilufts frihet och lyssnade
måsarna mässa, duvorna kuttra!

© Heikki Hellman 2017-07-01