En dag då hon var ledig tog hon bussen
och barnen med sig på skjutsen.
Mötte sin man i stadens mitt
där vattendraget just höll hov lätt vitt.

Gick på stadens gator alla fem,
åt där även omkring sitt andra hem.
En kiosk på torget som öppet låg,
trots vintern ännu var som öppet tråg.

Slask i snö dem mötte på var gata,
på varandra de dock ej gnata.
Sen var kvällen och väl som natt,
ork var slut och slut var matt.

De vände hem i sena kvällen,
fick tillbringa natt sin under rena fällen.
Under en gran så prydlig hos en vän,
hon kände från tiden för nu länge sen.





(Onödig förklaring)
(Visst missnöje med en del rim gjorde
någon liten ändring som av nöden kommen.
Vatten är inte vitt i sig, men om det går i vågor,
heter det att vita gäss visar sig på dem.
Under granen klädd inomhus, då det ofta
är på vintern julen här uppträder.)