Oroa dig inte
Det är lugnt
Jag förlåter dig
gång på gång
Till tidens ände
Även när du inte ser
Det är vi två tillsammans
Förevigt i balans
Tills döden skiljer oss åt
I denna minut och sekund
Trotts att rösterna skrämmer så
Jag är inte rädd
För när himmlen ändrar färg
Tar du mina drömmar skoningslöst
Med dina egna känslor i försvar
Dold av ett skratt
Medans du tror att du förstår
Vad som är bäst för alla andra
När du förfäras av deras beteende
Du säger att du älskar dig själv
Men det är mörk när du stänger ögonen
Du är din egen kritisering
Maskerad som andra människor
Jag finns här för dig att skylla på
I dina drömmar när tiden springer förbi
Jag väcker din inspiration till liv
Hur förhastat det än känns
Även om alla valen du gör
Är för att få känna på smärtan
För att en dag även kunna uppskatta ditt lidande
Även om vi vill leva som varandra
Och ser ondskan för vad den är
Vacker i sitt inslag
Utanpå så förförisk
Vaknar du en dag av häpnad
när du ser att insidan sitter ihop med utsidan
När du minns dina drömmar och du kan förlåta dig själv
Hela världen dömmer dig tills den ser det du ser och den vet det du vet
Den följer efter ditt begär att fly din skam
Ursäkter som följer efter varandra
Och den som förstår den sista
förstår inga andra
Utan all världens rädsla
Utan alla själar kanaliserade igenom oss själva
För när hela universums ande håller oss samlade
Även när jag försöker hjälpa dig så är det aldrig möjligt
För vi är bunda till varandra
Det är det du tvivlar på så kraftigt att det får ditt hjärta att slå snabbare
Det är det som är din kompass
Du är din egen inspiration
Till att vilja förstå dig själv även när det gör ont att tänka
För tänk om ansvaret inte är vad du ville
Rädd för att tappa bort dig själv
Och det gör dig till
En ängel maskerad som demon
Sak samma
Bara du förstår
Ja men berätta då
Vad tänker du på
När du inte bryr dig om andras känslor
Är din empati tillräckligt stor
Att du hellre väljer att
När du väljer dina ord och något försvinner
När du väljer att ignorera istället för att lyssna på nästa
Vem tror du att du är till att bestämma över dig själv
Är du världen du kollar på
När du älskar utan krav på intelligens
Eller medkänsla av något slag
Med bara ditt hjärta som visar vägen
Tills vi förstår oss på sorgen
Älskar vi att hata varandra
Och vi lever på lånad tid
Tillsammans i glömskans land