Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
På ett tåg, Hem.


Alla dessa blinda ögon omringar mig.

De tränger in mig i ett hörn
Jag tappar andan

Får inte får inte får inte andas
Jag andas ändå

Det värsta vore ju att dö i ett trångt utrymme
Då vet ju alla att jag led
Ända till slutet

De går ut några nu
Får min andning plats nu?
Tar min rädsla slut nu?

NU
Ännu en påstigning
Ännu ett kippande efter mina försvunna andetag

Mina andetag glider längre och längre bort längs alla människor som tittar ner i sina telefoner

Ser de inte att jag dör här?

Inträngd och omringat som ett jagat rådjur.

Varför ska det vara så så svårt.
”Det är bara människor”
”Det är bara ett tåg”
VAD är du så rädd för?

Vad jag är rädd för,
Är att ingen tittar upp från sina skärmar
Och möter min blick, och ler.

Vad jag är rädd för,
är att alla tittar ner i sina skärmar.
Och tror att de verkligen kan se.

/E.




Fri vers (Fri form) av veligaE
Läst 312 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2017-07-16 20:31



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

veligaE
veligaE