Jag går med tunga suckar,
stannar medan regnet smattrar ner
mot löv och blad

För ett ögonblick förlorad

Norrlands tysta storhet breder ut sig
mellan mig och havet,
det oändligt grå

Fukten pärlar sig på ormbunksblad
och timotej

Allting doftar mossa.

Varför är världen svårast när det skymmer? En skugga vilar över hjärtat då, en sorg som inte
vill få ro

Regntunga skyar hänger över bergen
diset lägger sig som vemod över gran
och fur

Jag har regn i håret.