Om jag inte fanns,
vem skulle sakna mig?
Kanske en handfull för ett ögonblick,
sen försvinner minnet av min existens och jag har aldrig funnits.

Vem skulle gråta vid min död?
mor, familj och kanske någon vän.
men tårarna torkar, de lämnar inga spår.
Jag lämnar inget märkvärdigt avtryck,
inget permanent.
Utan snarare är min påverkan ett snöfall
en mild aprildag, snö
som snabbt smälter bort för att sluta existera.

Vilken blomma skulle ligga vid min grav,
jag gillar hyacinter och vitsippor,
men helst av allt skulle jag vilja bli ett träd.
Kanske en ek, eller något högt,
där mystiska korpar kan bygga ett bo.

Men jag har ingen önskan att ta plats,
i en grav med en kista.
Jag kan lika gärna brännas som de gamla paganerna.

Om jag inte fanns, skulle jag bry mig om
hur det såg ut vid den plats min aska sprids
eller min kropp ligger?

Skulle jag bry mig om vilka sånger som spelas
på min begravning?

Skulle jag bry mig om den där ceremonin som
blivit en tradition för de som stod en nära?

Om jag inte fanns,
då skulle jag inte kunna bry mig.
Det finns inget efter döden,
bara slut.
Slut på liv, på smärta, sorg,
hat, oro, ångest.
Slut på elände, besvikelse och allt det där
som kommer med att vara ett virus på vår vackra jord.

Slut