I detta hus råder frid
Träden så nära,
ser vänligt in genom fönstren,
Nickar omtanke.
Gräset gror lugnt och varsamt.

Rödfärgen flagnar, men håller än.

Inte ett ont ord har uttalats i detta hus.
Ett sådant skulle genast flugit ut genom fönstret.

Ensam kan man vara här.
- Det är man ofta.-
Då kan en doft av vagt svårmod sippra in,
Men

Du har vedbon, svalorna och tankarna.

Det är ett långsamt, tålmodigt hus,
Ett värdigt stolt litet hus,
med sin invånare.