Allting som verkar över,
eller inte riktigt här än
som att alla drömmar jag drömde,
är på flykt nu

Alla slutar med att nån spelar död,
en parestesi för att stöta bort dig
Att nån ska fly,
det måste jag slåss mot med allt jag har

Jag har varit motstridig mot bättre läkemedel än det här,
ett försök att leva vidare
Och jag tror du ser på dig annorlunda
än mina svartade ögon

En stad ensam runt mig,
som om jag feberdrömmer
Regnig dag och instängd alldeles för länge,
springer runt för att leva vidare

Du ser ut som nån som blivit träffad av blixten,
i en värld utan år och dagar
så blev jag buren av människor
men ingen har nånsin burit mig som vinden på Älvsborgsbron

Livet verkar alltid för långt för rosors blom