Ibland blir det ett flyktigt ord vid fönstret
en lånad tanke som flaxar förbi i all hast
på svag tunga, aningen smaklös, lite salt,
men nödvändig.

Ibland måste det vara ok att fly lite
även om det bara handlar om nyanser och smak,
en tanke med vingar, vackra vingtag,
en dröm.

Ibland är det gott att stå kvar vid fönstret,
bara ta sig in, se en ny dröm ta form, fart,
se dig flyga förbi, återigen,
bevingad.

Nästa gång jag står där ska jag öppna fönstret,
sträcka ut mina vingar till sin fulla prakt,
slänga mig ut genom fönstret

med dig...