I tomheten och saknaden bor mina känslor 

De jag inte vågar släppa fram av rädsla 

Rädslan för att inte vara värd att se i smärta 

Vemodet gör ont och även vetskapen om 

Att det jag håller inom mig borde komma ut

Ty mitt hjärta gråter sina tårar gång på gång

I ensamhet av mörkret i mitt inre 

Blodröda tårar av vanmakt tynger mig

Tills jag inte längre orkar med mig själv 

Och paniken äter upp ännu en bit av mitt egenvärde 

Som jag är allt för svag för att våga tro på 

Hur många gånger mina vänner än betygar

Jag har rätt att känna det jag känner här och nu