Så strök ditt strösselbloss min ögongrund
och färgkaskaders överkast betäcker
min blinda fläck, som under täcket sträcker
sig glömskt mot hennes händers ömhetsstund.

Och innerhinnan krusas ljust en skalvsekund
tills ögonvrån sin sidupphöjning släcker
där ytenklavens gränsvibrat mig väcker
till tiden, fast jag inte sovit ens en blund.

Kulört instörtar dröm från ögonbrynen
att fransbekransad gå till kross i blossemalj
där blickens färd i blinkningsvärlden dväljs.

I hålfragment neddyker dyningssynen
förevigt genom grundens ögonsvalg
som alltets svallning snabbförtärd här sväljs.