om då var då, 

då är nu inget.

för nu är igår, medan då är då.

imorgon väntar en ny dag. men timmarna i denna dag jag nu finns i har ännu inte slagit.

är det vad jag väntar på? 

är den sista timmen ögonblicket jag väntat på i hundra år?

jag fortsätter att åldras,  20 år gammal. men min själ har redan sagt adjö..

ålerdomen är en spegel ingen speglat sig i. 

det behövs inte. den reflekterar sig genom det förgågna, 

tiden är den melodi vars kompositör ingen ännu upptäckt. 

natten tycks vara min ända vän, och den vackra månen min fiende. 

vart fan tog jag vägen?

jag har likt alla andra vandrat på denna stig, men jag ser inget. ingenting tycks uppenbara sig. allt är svart.

nyanser tykcs vara min enda räddning, 

ja. 

så djupt har jag sjunkit.

så jävla djupt har jag sjunkit och verkar leva i allt utom en avgrund. 

är existensen allt som existerar?

men var fan är livet?

för min själ har redan lämnat mig.