höstnattens sommarklänning

dina schackrutiga

övertoner

rökterapi

månskensintima fraseringar

avlägsen saxofon

speglar djup

open are the double doors of the horizon;

unlocked are its bolts”

på tiden var tid

men vattnet det var helighet

som fostervatten

rymden var

klarhet

och Tölöviken speglade

bara oss

oss oss oss oss

bara oss

i en virvlande sekvens

av nu

medan

hon dansade extatiskt

med de

allt snabbare

slagverkssektionerna

som

i deep goatrance

dina gnistrande öronsnäckor

nattblommande

vita