När jag var liten
levde alla som jag kände
eller väntade på att födas.
Till och med solnedgången
andades förväntan
och mörkret bidade
som ett oskrivet blad.
Tiden var ett hav utan kust
där vinden förde med sig dofter
från otrampade öar.
Långt borta seglade
den jag skulle komma att älska
över gåtfulla strömmar
på väg mot min upptäckt.
Och i framtiden
drev bergen över himlen
medan molnen väntade
på att bestigas.