det hade funnits där länge

det mörka svarta

med en röst som lockade

kom, kom till mig!

varje gång hade jag stannat

precis vid avgrundens rand

jag såg bara ett bottenlöst mörker

evigheters smärta och vånda

jag vände det ryggen

trodde det var borta ur mitt liv

men fortfarande hör jag ibland rösten

kom, kom till mig!

den lämnar mig aldrig

den vet att jag är svag

min vilja vek och bräcklig

livstråden tunnats ut

kan brista vid nästa sorg

jag orkar inte med mera sorg

låt mig känna livet åter

låt mig bli den jag en gång var