Lätt doft av citronblommor innan du skrider in

Bedövad av förnuftets vaggvisa som långsamt väser
"hon är en älvas moder långt ovan ditt mörka hav"
"Du kommer drunkna i hennes månlika stjärnregn så stå tillbaka för den som förmår att röra hennes sköraste inre och lägga till i dess mjuka hamn"

Mina ögon talar med stum tunga och alla förstår
utom den doftandes väsen
som med mjukaste rosenhud låter skölja över mig
när hon stilla förtrollar de mörkaste vrår
Hon den skönaste rosens
djupaste röda nyans
ser långt ut i fjärran
när hon dansar
kärlekens smekande bris.

Ännu står min låga
förstenad på den strand
där mitt hjärta sippra ut
bland stenarna
hårda och trista
som nu växt sig stora
i mörkrets hav
där jag och min vilja
blev ensamma kvar

Älvans moder,vackrare än förr
citronblommans doft gör mig illa ännu
min solkade dröm finner ej någon ro
vattnet så kallt
sluter sin vila
hoppet stillar
min saliga trans