Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

vi går under, kanske?

"Vansinnet! Så vackert! så förfärligt! så vidrigt! Så likgiltigt! Vi bara häller det på oss tills vi dör. Tills vi blir en del av det. Alla dessa jävla ansikten. Hatar dem. Älskar dem. Förundras av dem"
en snigel delad på mitten... båda delarna slingrar sig i smärta.
blått mörker. Öron bedövad tystnad. Kniven dansar på skärbrädan. Snurrar under fingret.
"hur trött är du?"
"inte trött, bara leds"
"hur?"
bussen svänger av, skumpar till. I mitt innersta vill jag göra något annat. vara någon annan. Kanske bara vara?
"väldigt. Lite svårt att förklara. Allt är egentligen väldigt bra."
"vet vad du menar, allt är som en bra film man sett för många gånger"
"precis, den börjar samma tid varje dag och den slutar på mer eller mindre samma sätt"
vi tycks stånga huvuden som två brunstiga bockar...
”Fy fan vad det äcklar mig…”
”vad då?”
”allt detta”
”aha, vad menar du?”
”hyllandet av karaktärer som bara finns i folks tänkta perfekta bild av något som inte finns”
”Med det menar du”
”kom igen du är inte dum… Så fort man klickar med folk på en djupare nivå, eller kanske bara en ytlig nivå, så blir man satt på en jävla pedistal och jag får anstränga mig för att inte spy upp i munnen, liksom”
”jo, visst, fast jag har läst dina grejer lite grann. Och du är inte riktigt sådan själv som du skriver om, så du är själv skyldig till det”
”jo jag vet”
”så?”
”so what? I mitt fall så är det den jag egentligen är, eller iaf något jag vill bli… Så ja, de är samma sak, MEN”
”men”
”men på individuellnivå så är de inte lika farligt som när fem tusen, tjugo tusen, en miljon människor hysteriskt skriker samma sak”
”nä men de kan jag hålla med om”
”dessutom så finns det inget farligare än att bli omtyckt, eftersom de är omöjligt att få veta sanningen när alla slickar ens röv, och utan sanningen, din sanning… den universella sanningen, den större sanningen så är du körd. In knuffad i ett hörn av blodsugande ja sägare, tills du är torr… inget blod kvar att suga, så drar dem vidare… de är på riktigt parasiterna av mänskligheten”
”nä men det kan jag absolut hålla med om”
”jag är redan lite för bekväm, för att bli riktigt bra”
”jo jag vet”
de satt tysta en stund
”egentligen skulle jag bara köpa en flaska whiskey, gå med på någon riktigt shady sån där sex mötesplats på nätet, som är borderline prostution, där folk blivit sönder äcklade av verkligheten och deras roll i den…”
”en mans sökande på botten”
”och i smutsen fanns sanningen”
”den om oss”
”den välklädda lögnen avklädd…”
”precis”
de skrattade. Men egentligen så fanns de där ingenting att skratta åt. De finns ingenting att skratta åt en kvinna som är fast bunden medans storvuxna män turas om, skvätter sin säd på henne. De är verkligen sorgligt, men de är också där sanningen finns.
”så lchf”
”ingen bra ide”
”nähe”
”alla som provar som annat än tillfällig diet för att tappa vikt tillfälligt blir knäppa”
”hurså?”
”depression, trötthet, i värsta fall diabetes”
”aha”
”du ser jag vet vad du tänker, men de är faktiskt fett som är orsaken till diabetes”
”aha, alltså jag bryr mig inte så mycket”
”nä vem fan gör det”
”sant… sant”
någon gick förbi, finna former, rumpan gungade magsikt. Kaffet hade börjat bli ljummet. En vag doft av cigarett rök blåste förbi, han såg sig om, lokaliserade vart ifrån den kom, tittade misstyckande när en tjock kvinna fångade hans uppmärksamhet, och liksom bara tittade på förfallet medans denna stånkade sig fram med möda…
fuck you… någonstans, får någon halsen avskuren… Någonstans gör någon det som om det vore ingenting. Okej, inte de allra vanligaste, och i väldigt extrema fall, men men... Sanningen är att det är ingenting. För de allra flesta så är livet ingenting. Några sprattlar lite medans de håller på att dö… jag gjorde det… sprattlade lite. Inte mycket. Men lite grann. Nåja. Vi är för många. För bekväma. För veka. För kära i förmågan att klara sig utan någon ansträngning eller kunskap… Jävla löss… lever av att suga blodet av något större och mer utvecklat än dem, man har lust att krossa dem mellan tummen och pekfingret. En liten blodig fläck. Knappt någon puls alls. Fördelen är att de hade dött snabbt, och kommer dö snabbt när allt går åt helvete. Seriöst, vissa hade inte velat leva längre om de slutade vissa skräp på tv… Seriöst, tillräckligt för att en ska bli illamående. Men men de är deras liv, deras val, och som sagt jag bryr mig inte egentligen. Faktum är att de är bra. Reningsprocessen kommer gå jävligt fort…
kvar kommer bara vara krigarna.
"skulle vi gå under, vad gör det egentligen?"
"sant sant, egentligen bryr jag mig inte"
"nä precis!"
"dör vi ut så gör vi det, fuckar vi up allt så gör vi det, är kärleken sanningen så är den det, finns det ingen sanning så är det så... är vi bara energi i kostym, so be it... whatever..."
"precis så"
"fan, jag är bara så jävla leds på denna parad"
"jag ser det, jag ser det"
"varje dag, parerar den framför en"
"samma jävla vision"
"jag behöver komma bort ifrån den. Ifrån det. Detta"
"mm hm, jag vet"
"de är värt frysa, hungra, bli galen kanske till och med dö för"
"vad ska du göra då?"
"ingenting"
"Ingenting?"
"japp ingenting, just nu"




Fri vers av Alexander Gustafsson
Läst 302 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2017-09-23 13:17



Bookmark and Share


    Sefarge VIP
Rappt,snärtigt
medryckande
Skrivet, med
humor o allvar
i skön förening
:}


2017-09-23
  > Nästa text
< Föregående

Alexander Gustafsson
Alexander Gustafsson