Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Krigarbarn.

Vem sa att du fick andas?

In i ledet, lilla sparv. Här gäller barnhemsreglerna.
Ett andetag mindre för varje tår du fäller.
Hjärtslagen tryter av moderns hand.

Vem sa att du fick gråta, krigarbarn?

Du arma, du föddes ur flyktens famn.
Tiggde om mer än smutsiga slantar av de som inte vill se dig.
Drömmarna var din godnattsaga och ditt hopp.

Vem sa att du fick känna?

Natten var din fiende och vän. Stjärnbilderna ditt sällskap. 
Ljuset uteblev och iskylan i själen återstod.
Snön blev din älskare och ditt vittne.

Vem sa att du var älskad, krigarbarn?

Gömde dig så gott du förmådde bland fantasier och fasader.
Lärde dig att leva med kyla, tomma ord och trasor.
Instängd i en snöglob utan det vackra och skimmrande. 

Du smutsiga krigarbarn. 

Ett fängelse som kallades livet och längtan att det rinnande blodet skulle befria dig från ditt förfall.
Du kunde aldrig bli av hennes kött, så därför skickades du till slakt. 
Lögnerna blev till sanningar som brändes fast. 

Men du är ett krigarbarn. 

Född till kamp, till motstånd.
Mot förakt, mot förminskande.
Dina ord, din sanning ska förstöra de mörka och oärliga. 

Du föddes ur stjärnorna Krigarbarn. Av Mars och Venus, förklädda till Sergei och Olga. 
Förlika dig inte med ditt arv. Skapa det som var menat, istället för förutspått. 




Fri vers av Asfaltskrigare
Läst 203 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2017-09-24 19:28



Bookmark and Share


  Ronny Berk
Intressant foto till den poesin, tycker om
2017-12-03
  > Nästa text
< Föregående

Asfaltskrigare
Asfaltskrigare