Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Biskopsgården 1963 och 2017

Som sexåring deltog jag i kriget
mellan bananhusen och höghusen
på Sommarvädersgatan
Jag var svansen i det livsfarliga gänget
som sprang genom skogen
och kastade sten och pinnar
Det var vi som luntade i skogen
Det var vi som retade spårvagnsförarna till vansinne
genom att lägga småpengar eller stenar på rälsen
Det var vi som band fast fienden vid ett träd
och skar upp långa sår på innerarmarna
där vi saltade och pepprade
I alla fall i fantasin
Mamma och pappa visste ingenting
Jag rörde mig fritt i flera timmar varje dag
i den oändliga världen mellan
Köldgatan och Önskevädersgatan

Som sextioåring springer jag i en mardröm
i samma skog jagad av den lokala maffian
Småpojkar skjuter med automatvapen
in på Vår krog och bar
Narkotika säljs på torget
Barbiedrogen gör dig brun smal och kåt
Som sextioåring är jag en av de förvirrade kommunanställda
som vill bygga broar och skapa relationer
En av dem som försöker förstå
vad som har hänt i Sverige
hur den bruna högern kunde växa sig stark
hur socialdemokraterna kunde liera sig med borgarna
och förvandla medborgare till konsumenter
Hur de övergivna förortsbarnen kunde förvandlas
från apatiska och stillatigande
till rasande och straffande

Vem kan laga alla trådarna
i den sönderskurna väven?







Fri vers (Fri form) av Respons VIP
Läst 388 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2017-09-26 02:07



Bookmark and Share


  Anya VIP
Ett tungt ok på sextioåringens axlar...känner jag när jag läser. En stark text där jag är med från början till slut. Bra flyt. Gillar alla detaljer. Skickligt skriven. bilden av barnen som lägger mynt och stenar på rälsen är suverän.
2017-09-28

  Kjell Åhsberg
Vem kan laga alla trådarna? Det måste vi alla göra tillsammans. Att räkna med politikernas och myndigheternas hjälp tycks vara förgäves. Vi har väntat i decennier nu utan några större framsteg.
Bra beskrivning av den oskyldiga dåtiden och den våldsbenägna nutiden!
2017-09-26

  överlevaren VIP
Skrämmande utveckling, stora kontraster mellan då och nu.
Jag tänker att vi alla bör tråckla ihop väven till något stabilt som ger ett bra skyddsnät, så att det kan förebygga och ge bättre förutsättningar för de som eventuellt annars söker sig till utanförskap av olika slag.
Bra och tänkvärd text att reflektera över!
2017-09-26
  > Nästa text
< Föregående

Respons
Respons VIP