Där står du mellan de två bäckarna som aldrig möts.
På en liten höjd under en förvuxen gran
Din vita magra siluett mot allt det gröna
Välj mig, plocka mig, ta mig
Jag böjer mig ner för att nå dig, du viker dig direkt för min kärlek till dig
NUET
i det vackra odödliga underbara
Du tittar på mig med sorg i blicken och du vet att jag går
TILLBAKA snart
till dåtiden, framtiden och allt som inte tillhör
NUET
Jag lämnar och du undrar varför jag tog dig från dina rötter när jorden var allt du hade
Du kastas från mina svala händer ner mot marken
bredvid kottar och stenar
som om din existens vore helt
OBETYDLIG