Jag tänkte.

Att jag kunde flyga fritt.

Över de fina slätterna.

Över mina fria ängar och landskap.


Men jag blev ganska illa skadeskjuten.

Av ett artilleri.

Som saknar motstycke.

Men.

Jag drog ner planet i ödemarken.

Och det var en helvetes krasch.

Det small jävligt hårt.

Mot bergssidan.


Och.

När jag vaknade upp.

Var alla andra döda.


Kollade upp deras puls m.m.

Men de var ju för fan bara lik!


Och.


Jag fick återigen vandra,
och kämpa för min egen överlevnad.

Gick i väldigt många timmar.

I kylan.

Med min brutna arm.


Och när fjällräddarna fann mig.

Halvt ihjälfrusen.

Frågade de mig.

Hur gick det för de andra?

Jag sade bara.

Att.

Jag tror att järvarna äter på dem just nu.