Alla dessa nötta saker.
Bär spår.
Väcker tankar.
Kaffekvarnen känner händer,
vaggan längtar sina barn.
Golvet minns de tunga stegen,
spinnrocken står utan garn.
Ändå tiger de så stilla.
Viskar tyst till mig nu:
-Tänk på att alla dina saker
lever kvar. Längre än du.