vägen smalnar, man måste
välja sida i landet som stryps
av sin rädsla för de andra 

småsintheten marscherar fritt och slår sig
för bröstet klädd i anabola muskler
och flyter ut som kaffe över vitt golv 

man öppnar byrålådan och tar fram
de övervintrade vantarna och värmer
sina feta fingrar i skinnhandskar 

girighetens retorik blottar sig
påfågeln är en gråsparv med exploderande ego
bär ett gruvligt mörker i fickorna 

deras ord är lika högtravande
som kungliga ryttare vilka ser viktiga ut
men vars enda uppgift är att synas vara 

rädslan hänger huvudtroféer på stolta fanor
soltorkad fruktan målad på murar:
vår sandlåda är vår sandlåda