JAG MÖTTE ETT GAMMALT TRÄD SOM BÖRJADE ATT BERÄTTA OM SITT LIV OCH SITT ÖDE DET GAMLA TRÄDET
jag har stått här jag utstått allt ni som gått förbi alla ni som ristat
tänkte ni på mina stackars inneboende som gnagde mina ben slet min bark itu
såg ni när jag skakade darrade skälvde riste så att löv och bark föll såg ni när jag vek mig
stormar kom som slet de tog mina grenar drog av mig min särk nu står jag här värkt
vriden skruvad är stammen solen snurrade runt min kropp jag sökte finna ljus i mörka tider nu är jag reslig men faller sakta
marken förbereder min ankomst mina rötter ropar efter räddning min tid i lövverket falnar snart men innan dess ska jag återvinnas
maskar larver kryp myriader av svampar alla ska de bryta ned mig likt en god måltid de ska klappa sina magar och utbrista högt att lever jag så lever ännu det gamla trädet
min tid levande blev lika lång som död men nu har sista tuggan av mig svalts flodvågen tar de smulor som vinden ej tog jag tackar för min levnad på denna jord
Fri vers
(Prosapoesi)
av
Solstrale
Läst 363 gånger och applåderad av 8 personer Publicerad 2017-11-09 10:15
|
Nästa text
Föregående Solstrale
Senast publicerade
LÅT HJÄRTAT VARA MED VID ALLA BESLUT ÖDELÄGGELSE AV ETT HJÄRTA NÄR VI ÄLSKADE II NÄR LÖGNERNA BLEV EN SANNING VAD SEENDET KAN UTGÖRA FÖR HINDER ATT KLAGA ELLER INTE KLAGA = VISAT CIVLIKURAG ELLER INTE HON ÄR JU ETT SOLSKEN ANTROPOMORFISKA DJUR I JULEÅ - Resumé Adventskalender 2023 Se alla |