Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


JAG MÖTTE ETT GAMMALT TRÄD SOM BÖRJADE ATT BERÄTTA OM SITT LIV OCH SITT ÖDE


DET GAMLA TRÄDET

 

jag har stått här

jag utstått allt

ni som gått förbi

alla ni som ristat

 

tänkte ni på mina

stackars inneboende

som gnagde mina ben

slet min bark itu

 

såg ni när jag skakade 

darrade skälvde riste

så att löv och bark föll

såg ni när jag vek mig

 

stormar kom som slet

de tog mina grenar

drog av mig min särk

nu står jag här värkt

 

vriden skruvad är stammen

solen snurrade runt min kropp

jag sökte finna ljus i mörka tider

nu är jag reslig men faller sakta

 

marken förbereder min ankomst

mina rötter ropar efter räddning

min tid i lövverket falnar snart

men innan dess ska jag återvinnas

 

maskar larver kryp myriader av svampar

alla ska de bryta ned mig likt en god måltid

de ska klappa sina magar och utbrista högt

att lever jag så lever ännu det gamla trädet

 

min tid levande blev lika lång som död

men nu har sista tuggan av mig svalts 

flodvågen tar de smulor som vinden ej tog

jag tackar för min levnad på denna jord

 




Fri vers (Prosapoesi) av Solstrale VIP
Läst 363 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2017-11-09 10:15



Bookmark and Share


  Öknens Ros VIP
Härlig berättelse om ett gammalt träd! :)
2017-11-09
  > Nästa text
< Föregående

Solstrale
Solstrale VIP