kraftledningsstolparna står som spön i backarna

där dom lutar sig ner mot älven.

långt där borta går den tid

som med fjädrande, nästintill studsande starka steg

förflutit sen den oktoberkväll som blev

till alla våra ’borden och ’måsten’.

under en rad av år läste jag dig och mig

mellan raderna.

tänker att det är omvägar och

grusvägar som tagit oss ända hit

när jag hör hur våra kroppar

för en sekund,

undrar över om dom ska ge sig till känna.

strax under den tunna isen

väntar hela sommaren på att få omsluta dig och mig.