Det har tagit en evighet att inte dö
tänk om du kunde förstå
kunde känna
hur mycket jag saknar dig
då skulle du se in i mina vener
med röntgensynen som jag antar att man får i himlen
se hur blodet liksom stannar till
hur hjärtat vrids ur som en våt disktrasa
du skulle se hur det skaver
hur jag ser dina ögon i varenda stoppljus
flätar ditt hår mellan varje vaken minut
om du kunde se mig nu
skulle du se att det tagit en evighet att inte dö
hur förnimmelser av din existens förstenar
hur sorgen läcker ut ur varenda por
för min kropp är inte en tillräckligt stor bägare
den kan inte bära din frånvaro
hur den måste delas upp i små skålar
som var och en till slut rinner över
om du kunde se mig nu
skulle du se att jag är en marionettdocka
med trådar upp till himlen
och allt jag gör är med dina händer