Han öppnar ugnsluckan och ställer in en plåt med lax, en andra plåt med lax, en glasform med två laxfiléer för tjocka för att vara köpta i trakten, plåtarna är några centimeter djupa och täckta med lax, hur får glasformen plats och vad står den på, inte utpressad utan en enda stor fyrkantig rektangulär filé i varje form, det var för mycket sade jag, för mycket för två personer, vi är bara två och du vet att jag inte äter så mycket, vad fick honom att tillaga så mycket sådana groteska mängder rosa genomsyrade av fett sektorer skivor militäranläggningar i Indien en fransman och en arkitekt, nybyggen, jag sitter på en stol framför ugnen och ser honom öppna ugnsluckan och ställa in en plåt med lax, en andra plåt med lax, en glasform med två laxfiléer, jag försöker påpeka överdriften av föda och getingar bålgetingar strömmar ut ur min mun, de svärmade runt mitt huvud även innan jag öppnade munnen, mitt ena öga är utstucket en andra ingång förklarade han, de äter köttet från mina kinder de blottlägger tandrötterna tandkött svullet av gift, mitt eget ansikte dög inte han ville se vad som dolde sig bakom, min blick dög inte han ville se djupare in i mig, min mun dög inte han ville smaka mina innersta och djupast dolda hemligheter, mitt saliv dög inte han ville ha en drog, mina hörselgångar har blivit födelsesalar jag hör ingenting utifrån bara hur de växer jag hör skönheten av förvandlingen från ägg till larv till puppa till geting jag ser ljudet och fylls av värme jag ser ljudet och det värmer mig där jag sitter fastkedjad i stolen framför ugnen och ser honom öppna ugnsluckan och ställa in en plåt med lax, en andra plåt med lax, en glasform med två laxfiléer, min mage håller på att genomgå en förvandling den är på väg att bli någonting den aldrig varit, ett hem, en arbetsplats, en plats som skänker trygghet i sömn och vila, i arbete, min mage är en bikupa med naveln som ingång min buk öppnad med kniv uppskuren punkterad men uppsvälld, vi måste ge logi till de behövande sade han, de svärmar i hundratal runt min underkropp ständigt in- och utgående i mig från mig ur mig in i mig ut från mig ut ur mig ingången balsamerad med gyllene honung det är ett skådespel ett vackert skådespel det är konst en konst att leva och leva i konst, min säd dög inte han ville ha honung, mina tarmar har blivit fraktkanaler fabrikens hjärta, min avföring dög inte han ville ha honung, mitt ansikte snart ett kranium och jag ser endast hans rygg aldrig hans ansikte min buk uppsvälld av vegetabiliska ställningar och sekret de håller sig till sina egna hem de inkräktar inte på varandras områden de svärmar de svärmar och snart blommar nya liv jag har gett dem liv jag har burit dem inom mig i mina ögon i mina öron i min näsa i min mun i min hjärna jag föder dem ur mina sinnen i min buk bär jag flest jag är en förlossningssal och ett bårhus och jag sitter framför ugnen och ser honom öppna ugnsluckan och ställa in en plåt med lax, en andra plåt med lax, en glasform med två laxfiléer och där sitter han, hans egen getingfarm och han ser honom öppna ugnsluckan ser honom öppna den i evighet tiden stannar och fortsätter i evighet ser honom ställa in en glasform med två laxfiléer och där sitter han, hans egen lilla honungsfabrik