Storslagenhet Mandolin. De djupa andetagen när man kommer upp till ytan. Ur. Detta liv. En nåd. En nåd blandad med blod och makaber svarthet. Obegriplig som en spark genom varje beståndsdel. Det ruttna som rinner mellan fingrar och klistrar till nervbanor. En underligt blandad drink. Som man sväljer och spottar ut. För att ibland. Drabbas. Av den genomborrande skönheten i en maskros flyktighet. Och i en annan människas öga.