(Kära Louise)

Det som förvånar de vilka blir just förvånade
är att det verkar finnas anledning till förvåning
även där överraskningen förväntas utebli.

Emedan överraskningen brukar vara orsak
(eller i allafall)
till just utslag av förvåning.

Att förvåning som existens
har infunnit sig redan något förut,
bör inte förvåna någon.

Den är sådan till sin natur.
Att den förväntas i och för sig finnas.
Bara inte där och då.

Trots att den härjat dessa lokaler även 'förut'.
Likt 'den första snön' då den faller,
trots det fallit snö tidigare, i slutet av april i år.