En ensam människas andetag
är inte värda något.

För det är ingen som ser eller hör
bröstet sakta häva sig ut och in i tom tystnad.

Det är bara en stackars ensamhet som lider
i tystnad någonstans inne i det sargade sinnet.

Och tystnaden skriker efter närhet,
ömhet och förståelse.

Företeelser som är mycket långt borta.
De går inte ens skymta i en avlägsen horisont.

Men livet skiter fullständigt i detta.
Då han är en iskall, brutal egocentrerad fan.