Från visthusboden
kom mycket gott
fram till ljuset

I utlängans slumrande
dräng dagdrömmar

Bland vedbodens
vedklampar sågs

pigga vessleögon
som höll utkik
nyfiket titta fram

Och från smedjans
rök och släggslag

ligger nu sövande
snöiga byggnader
i minnesömn från förr

Mitt ibland oss
i förtätad glömska

Mellan skogar åkrar
byar, mullrande städer

Och gnistrande isögons
Multnande Timmerstockar


Invid frusna
Sjöars landskap



Med de grå vättarnas
magiska skuggor som
far fram bland det
överlevande mot
en sökande framtid.

Vår tid
mitt i levande rötter
från det som varit

Och som ännu föder oss


Ur gången tid är
allting kommet

Och till gången tid
skall allting åter gå

Tippe ..tippe..tappe. ..
Snippe..snippe.. snappe
snorum. ..

Nutiden vänder och
vrider sig till sist om

och blir stilla vajande likt
Rallarros på en nedlagd

Tågräls till de fordoms
förglömda dagar!